Sen Jonas var någon dag gammal och vi kom hem från BB så har han sovit i sin säng.
Vi har ansett att det är bäst både för honom och oss.
När han börjar att bli trött, har vi vår rutin.
Sen ner i bingen, med sin snuttekossa och nappen.
Jag klappar han på kinden och säger god natt med stadig röst fast ett lägre tonläge.
Sen går jag ut ur rummet och han ligger och pysslar för sig själv en stund.
Max 5 min, sen sover han.
Vi anser att detta gör honom trygg och lugn att vara för sig själv.
Ett barn måste kunna vara själv också (just nu i småstunder)
Det blir inget skrik under natten där han undrar var vi är.
Bevis på att vi gör rätt pratade en barnspykolog om, stannar man tills de somnar eller sover i föräldrarnas säng finns chansen att de skriker under natten för att de undrar vart föräldrarna är.
Vi har aldrig problem med nattning.
Jag är glad att det känns att vi gjorde rätt från början.
Dessutom ni som har problem med nattning, 5 minutersmetoden är inte farlig.
Det tar max 3-4 ggr innan man vänt på vanan hos barnet och dessa få ggr sätter inte spår hos barnet då det inte kommer att ske för alltid.
Detta var också barnspykologen som berättade.
Vi älskar vårt barn massor och ser att han är ett lugnare barn då han är lite själv vid nattning.
Nähä, dags för jobb, men hemma i eftermiddag igen.
Kram
