Hej!
Det här året är på väg att gå till det som varit mitt allra värsta och sämsta år.
En jobbig vår med mycket sjukdomar, min pappa får en stroke som sedan visar efter undersökningar att han har 2 stora bråck på aortan som inte går att göra något åt, inte i nuläget iaf, dessutom förträgningar i ådror.
Livet blev jobbigt med mycket runt detta.
Det var maj, juni kommer och jag blev utsatt för grovt rån på mitt jobb.
Jag klarar det psykiskt.
Men så kom rättegång och jag står nu här med psykiska besvär.
Jag har nu kommit på att jag fruktade för mitt liv, det har liksom sjunkit in nu.
Att frukta för sitt liv med en pistol riktad mot sig, nja det tär.
Så har jag blivit otroligt lättskrämd och blir skitarg för ingenting. Jag som aldrig är arg :(
Men jag hoppas det planar ut med tiden.
Detta att jag inte bloggar så mycket längre, har liksom tappat gnistan.
Men ska försöka var mer här.
Det är ju detta som skänker mig en del av glädjen i vardagen.
Jag har iaf, köpt en ny tavla i hallen.
En ljusslinga har kommit upp.
Tavla från Desineo.
Livet fortsätter och jag hoppas det ska vända sista månaderna.
Kram
5 kommentarer:
Men fyyy..
Det där var inge roligt alls...:(
Stackars dig... nu kan det i alla fall inte bli värre....
Ta hand om dig!
Kram Katarina
Men du va obehagligt :(
Skickar dig en stor varm varm kraaaaam <3
Ta hand om dig <3
Kraaaam Anna
Helt förståligt att du inte bloggar längre lika mycket som du gjorde förut med tanke på vad som hänt runt omkring dig och just med dig detta år! Det din pappa har gått igenom och förmodligen fortfarande går igenom sätter sina spår, man ser livet med helt nya ögon!
Och den kris och det hemska du själv upplevt på jobbet...ja jag finner inga ord alls! Kan inte i min vildaste fantasi föreställa mig hur det måste ha känts och hur det känns än i dag!
Att du inte mår bra kan man ju helt klart förstå! Har du sökt hjälp? Har du någon att prata med och bearbeta med?
Jag håller alla tummar och tår för att du snart mår bättre och att allt känns bättre!
Ta hand om dig finaste du!
Bamse kram Amie
Hjälp vad läskigt och jobbigt...En styrkekram som hjälper dig i höstmörkret... KRAM... Jeanette
allå där!
Ingen flitig bloggare jag heller... har hittat till instagram där allt går fort o lätt... men ska försöka mig på bloggen lite mer...
Fy så otäckt med allt som hänt dig....
Kan verkligen förstå att du blivit rädd, jag har blivit myccket räddare sen jag blev mamma!
Skickar en STOR kram!
Skicka en kommentar